”Samodling av utfodrade och extraktiva arter i svenska landbaserade recirkulerande vattenbrukssystem”
Svensk vattenbruksnäring förväntas växa stort under kommande år. Det innebär en möjlighet att förse en växande marknad med hållbart odlad och näringsrik mat från både salt- och sötvatten. Men det finns utmaningar som behöver hanteras. Marica Andersson, Blå mat-doktorand vid Göteborgs universitet, undersöker hur samodling av arter kan bidra till bättre vattenkvalitet, mer biomassa och ökad djurvälfärd samt vilka arter som passar ihop.

Mycket av den odlade sjömat som konsumeras i Sverige är importerad, trots att vi har goda förutsättningar för vattenbruk. Men det kan komma att förändras i och med att flera företag inom den svenska vattenbrukssektorn startar nytt eller utökar befintliga verksamheter. En möjlighet för både befintliga och nya vattenbruksanläggningar är samodling av arter, till exempel fisk tillsammans med musslor. I sitt doktorandprojekt ska Marica Andersson undersöka effekterna av att kombinera arter i landbaserade recirkulerande akvatiska system, eller RAS.
När man odlar matfisk tillsätter man foder som omvandlas till biomassa, berättar Marica Andersson. Men trots hög effektivitet finns det alltid näring som inte tas upp av fisken. Den överblivna näringen finns då kvar i vattnet som så kallat POM, partikulärt organiskt material, och lösta näringsämnen. Genom att samodla fisken med extraktiva arter, som filtrerande organismer eller alger, kan även dessa näringsämnen konsumeras och omvandlas till andra typer av biomassa. Därför innebär samodling att en större andel av fodret tas till vara.
Mer biomassa och bättre vattenkvalitet
I den första delen av Marica Anderssons projekt studerar hon den klart vanligaste odlade matfisken i Sverige, regnbåge, och hur den påverkas av att odlas tillsammans med algen havssallat, också känd som Ulva. Regnbågarna kommer inte simma runt bland alger utan arterna är åtskilda i olika tankar och delar bara på vattnet. På så sätt går det att koppla isär arterna och få svar på hur vattenkvaliteten blir med eller utan alger. Längre fram kommer hon också att studera arter som i större utsträckning efterfrågas av konsumenter, olika arter av fisk och ihop med olika filtrerare som musslor och ostron.
Ett annat begrepp för samodling är ”integrerad multitrofisk akvakultur”, IMTA. Det finns flera potentiella fördelar med att hålla till exempel rovfiskar och bivalver i samma odlingssystem. Utöver att en större del av näringen omvandlas till biomassa kan vattenkvaliteten förbättras på andra sätt. Samodling med havssallat kan till exempel göra vattnet mindre surt och ge bättre sikt (mindre turbiditet). Problem med biologisk påväxt på algernas yta minskar och filtrerande organismer kan även minska koncentrationen av bakterier och parasiter. Dessutom har avloppsslammet från samodlade system potential att kunna användas på åkrar och i trädgårdsodling eftersom det innehåller tillväxtfrämjande ämnen som gynnar växterna, utöver den rent gödslande effekten.
Välfärd och kemisk signalering
En viktig del av projektet är att studera hälso- och välfärdseffekter hos de odlade organismerna när de samodlas. Marica Andersson kommer att undersöka fiskarnas stressrespons genom att mäta mängden av stresshormonet kortisol och även immunparametrar samt hälsan och barriärfunktionerna på skinnet och mag-tarmkanalen. Hon kommer också studera hur bivalvernas immunsystem och tillväxt påverkas, samt fiskarnas överlevnadsgrad och synliga välfärdsindikatorer. För algerna kommer hon att undersöka tillväxt och hur sporuleringen – förmågan att bilda sporer – påverkas. Generellt innebär en god välfärd att både odlad kvantitet och kvalitet ökar vilket hänger ihop med en bättre motståndskraft hos alla samodlade arter.
I ett av få försök som genomförts tidigare har man sett förbättrad tillväxt, överlevnad, immunsystem och biomassa för fiskarten Rohu när den samodlats med en mussla och växten andmat. Man har också sett att bivalver som samodlas med fisk växer bättre än vad som motiveras av näringstillgången.
Det hänger troligen ihop med kemisk signalering, som jag kommer att studera längre fram, berättar Marica Andersson. De flesta marina organismer har inte ögon utan kommunicerar med informationsbärande kemikalier. Ett exempel är att parasiten laxlus lockas av ett ämne som laxfiskar ger ifrån sig. Men ett annat ämne som piggvar släpper ut hindrar laxlusen från att uppfatta laxkemikalien. Teoretiskt skulle det alltså gå att slippa laxlus genom att samodla lax och piggvar.
Samarbete med näringen och andra forskare
Blå mat-partnern Smögenlax har ett stort engagemang i Marica Anderssons projekt. Företaget kommer att bygga en landbaserad RAS-anläggning för lax vid Kungshamn och håller även på att bygga en forsknings- och utvecklingsanläggning där Marica Andersson kommer att kunna utföra en del av sina försök.
Men Marica Andersson ser också möjligheter till samarbete med andra doktorander inom Blå mat, bland annat Mar Vall-Llosera Juanola, Blå mat-doktorand vid Chalmers, som kommer att arbeta med produktanalyser och som skulle kunna undersöka om produktkvaliteten på de samodlade organismerna påverkas.
Projektet har framför allt relevans för Blå mats forskningsområden 1. Primärproduktion, 3. Cirkulära system och 6. Hälsa och välfärd.
Marica Anderssons projekt beräknas bli slutfört våren 2026.
Huvudhandledare
Kristina Snuttan Sundell, Göteborgs universitet
Biträdande handledare
Henrik Pavia, Göteborgs universitet
Torbjörn Johansson, IVL
Claes Lundberg, Smögenlax